Vi vet alla att förpackningsmaterial efter tryckning har olika grader av lukt, beroende på bläckets sammansättning och tryckmetod.
Först och främst bör det noteras att tonvikten inte ligger på hur lukten är, utan på hur förpackningen som bildas efter tryckning påverkar innehållet i innehållet.
Innehållet av kvarvarande lösningsmedel och andra lukter på tryckta förpackningar kan bestämmas objektivt genom GC-analys.
Vid gaskromatografi kan även små mängder gas detekteras genom att passera genom en separationskolonn och mätas med en detektor.
Flamjoniseringsdetektorn (FID) är det huvudsakliga detekteringsverktyget. Detektorn är ansluten till en PC för att registrera tiden och mängden gas som lämnar separationskolonnen.
De fria monomererna kan identifieras genom jämförelse med känd vätskekromatografi.
Under tiden kan innehållet i varje fri monomer erhållas genom att mäta den registrerade topparean och jämföra den med den kända volymen.
När man undersöker fallet med okända monomerer i vikta kartonger, används vanligtvis gaskromatografi i samband med massmetoden (MS) för att identifiera de okända monomererna med masspektrometri.
Vid gaskromatografi används vanligtvis headspace-analysmetoden för att analysera en vikt kartong, det uppmätta provet placeras i en provflaska och värms upp för att förånga den analyserade monomeren och komma in i headspace, följt av samma testprocess som beskrivits tidigare.
Posttid: 2023-apr-12